Kategori: 2017

För ett tag sen så lyssnade jag på ett av Menys radioprogram på P1, Sveriges radio. Det handlade självklart om bin! Lotta Fabricius Kristiansen är en kunnig biodlare som hållit på med bin sedan slutet av 1900-talet och håller till utanför Stockholm. Hon är även vad hon själv kallar naturpedagog och lär ut allt möjligt som har med bin och biodling att göra.  I radioprogrammet berättar hon mycket matnyttigt om bin, både övergripande om hur honung blir till och berör många andra ämnen där bin berörs bland annat samkhonung (inte smaksatt honung som är något helt annat), problematiken kring mattillången under sommaren och vad drottningen har för uppgifter. Reportern fyller i med en del intressanta anekdoter om bland annat de vilda bi-arterna som finns i Sverige.

Vill du lyssna på programmet, klicka här!

Nu har lådorna kommit! Så nu är det bara och börja spika! Hm… Då måste man ha någonstans att vara… Lite verktyg är bra och kunskap om hur man ska sätta ihop alla delar är nog en förutsättning. Jag och sambon (mest sambon) har röjt i ett av rummen ute i verkstaden som ska bli ”mitt” birum! Det är bara lite ommöblering kvar sen kan jag sätta igång!

När jag skulle åka till Statoil (eller Cirkel K som det heter nuförtiden) för att hämta mina två kollin så var jag lite fundersam på hur jag skulle få plats med alla lådorna i bilen! Jag hade ju beställt 12 stycken ihop spikade lådor! Det var iaf vad jag trodde! När jag hämtar ut dem så får jag två relativt små kartonger, tunga som satan men inte speciellt stora! När jag kommer hem och packar upp inser jag att det är 12 stycken lådor men i byggsats inte ihop spikade. Om det är företaget som gjort fel eller om jag kanske faktiskt beställde ospikat vet jag inte säkert men det spelar mindre roll! Så himla svårt kan det inte vara att spika ihop dem. Säkert mer krångel att skicka tillbaka och sedan få hem ihopspikade…. Så jag tar det jag fick och skrider till verket!

Trots att det är kallt på nätterna, inatt hade vi -3 grader i Blexberg, så är bina ute och flyger på dagarna! Inte jättemycket aktivitet men helt klart är de ute och letar in i det sista! Det är väl klart, termometern visar upp mot +15 grader mitt på dagen. Rena sommarvärmen!

I natt frös dock Solrosorna men Rädisblommorna klarade sig. Tänk vad några bortglömda grönsaker kan komma till användning! Inte visst jag att Rädisor kunde vara så fina, blomma så länge och vara så populära bland våra pollinerare! Hela sensommaren så har det surrat i dem. Funderar på att så några i rabatten nästa år. Otroligt fina! Massor med små rosa/lila/vita blommor! Höga är de också!

Igår var jag till MS Biredskapsfabriken i Töreboda. Jag tänkte att jag skulle vara ute i god tid inför nästa säsong samt att jag saknade några viktiga verktyg för att kunna ta hand om mina kupor. Jag och pappsen styrde kosan mot Töreboda och när vi kom fram så blev vi lite fundersamma. Vad var det vi behövde, egentligen?! Det fanns så mycket grejer så lade man inte band på sig kunde man ha kommit ut med lite vad som helst! Vi visste att vi behövde skattlådor och ramar till dessa inför nästa säsong så vi började där. Vi fick god hjälp och någon att bolla våra idéer med, nybörjare som man är så är det svårt att veta. Tack du härliga människa som stod ut med våra nybörjarfrågor och tack för tipsen du gav oss utifrån din egen erfarenhet!

Frågorna var ändå många, hur många extra lådor behöver man till skattlådor, två? Tre kanske? Ska man köpa frigolit som är lättare och isolerade eller ska man köpa trä för att det är naturligare? Klarar de sig på två lådor som yngelrum? Jag har 3/4 Langstroth som rammått på de kupor jag köpte av Rune men de går även ihop med hel Langstroth, Datant och halv-Dadant på grund av att dessa har samma yttermått, det är bara höjden på ramarna som skiljer så helt lätt är det inte! Jag har även hört att det är lite trångt att endast ha två stycket 3/4 Langstroth som yngelrum så de flesta kör med en hel + en 3/4 Langstroth som yngelrum. Kruxet blir när man ska fasa ut vaxet. Enligt en del skolor ska man se till att byta ut vaxet med jämna mellanrum för att förhindra sjukdomar medans andra skolor säger att det inte spelar någon roll, bina städar själva. Hur som helst så OM man nu skulle vilja rotera lådorna av någon anledning (t.ex. för att byta vax med några års mellanrum) så blir det problematiskt när en låda är större än de andra, man har två rammått att hålla ordning på och jag anar att man alltid har det felaktiga med sig. Efter en del diskuterande så bestämde vi att jag för stunden fortsätter med 3/4 Langstroth. Framtiden får utvisa om det var rätt beslut men hur som haver så vill jag gärna fasa ut mina frigolitkupor som yngelrum och endast, kanske, ha kvar dem som skattlådor. Ska man jobba mot ekologisk biodling, vilket jag på sikt planerar att göra, så måste man ha en viss % av vikten på hela kupan i naturmaterial. Det låter tilltalande även om man inte odlar ekologiskt för jag vill gärna tro att bina mår bäst av så naturliga material som möjligt.

Så kort och gott så bestämde vi oss för att köpa till 3 stycken 3/4 Langstroth lådor i trä till varje samhälle för att ha som skattlådor till nästa säsong. Varje låda innehåller 10st ramar så till mina 4 samhällen blir det då 12 nya lådor och 120 ramar! Lådorna lyxade vi till och köpte färdigspikade men ramarna köpte vi som byggsats så under vintern ska jag snickra ihop 120st ramar! Puh! Det lär ta sin lilla tid… Lådorna finns isolerade eller oisolerade, beroende på om man ska ha dem som yngelrum eller inte. En del biodlare hävdar att det inte behövs några isolerade kupor, så länge bina har mat kan de hålla värmen. Det finns även historier om att biodlaren kommit fram till en kupa mitt i smällkalla vintern och upptäckt att taket blåst av och att det snöat in i kupan. Biodlaren satte på taket och på våren flög bina hur bra som helst, som om inget hade hänt. Vi tänkte testa denna tes så vi köpte oisolerade lådor. Jag ska dubbelkolla detta med min mentor, i värsta fall så får vi använda frigolitlådorna som yngelrum även nästa år men det tror jag inte ska behövas.

Innan vi gick ut från butiken så blev det även en del små grejer som kupkniv, fler skyddsjackor, borste att borta av bina från ramarna med, tråd och distanser till ramarna, spärrgaller, rökpust, m.m. Jag tror att vi är rustade inför nästa säsong och att vi inte behöver bry oss fören det är dags att börja titta på slungningen men det är säkert något jag missat! Nybörjare som man är… 😀

Jaha… Nu blev man stungen för första gången. Och inte bara en utan två gånger!!! Lite får jag kanske skylla mig själv men så här gick det till. Jag ringde min mentor för att kolla hur det var med foderlådorna, om man skulle mata mera eller om man kunde ta av den. (Foderlåda är en speciell låda, se nedan, som ställs på efter att man har slutskattat vilket betyder att man tagit all honung man ska för säsongen. I foderlådan häller man foder som bina kan dricka och på så sätt frakta ner i själva kupan för att ha ordentligt med mat på ramarna under vintern. ) Rune sa att om bina hade druckit upp så gick det utmärkt att ta bort den men man kunde även vänta och ta av den i samband med att man behandlar mot varroakvalstret senare i höst.

Jag som var nyfiken på mina bin tänkte ”Äh! Hur svår kan de vara?” Så jag gick in och tog på mig mammas skyddsjacka, handskar letade reda på min vattenspruta och travade iväg mot mina kupor. Jag har ännu inte hunnit iväg till affären för att köpa mig en egen jacka, så just nu äger jag bara en heldress och den är lite krånglig att tampas med ibland så man tager vad man haver!

Väl framme så lyfter jag av locket och lyfter på foderlådan, inga problem hittills, när jag börjar dra lite försiktigt i plasten som ligger mellan ramarna och foderlådan, för att bina inte ska bygga fast foderlådan mot ramarna så börjar de bli lite flygigare, jag tar fram min spruta och sprutar lite på dem. De blir lite lugnare så jag fortsätter men det blir mer och mer bin runt om mig, inget konstigt med det! Klart de vill komma ut o kolla vad det är för tjomme som är och stör dem. Jag får av plasten och lägger den åt sidan. Jag har inget bra verktyg att bända loss ramarna med men använder metalländen på spännet som håller taket på plats, det funkar så där. Jag får inte upp ramen utan tappar den någon centimeter ovanför sin plats och det brummar till i kupan, jag skyndar mig att spruta lite mer vatten. Det tycks funka bra! Jag inser att jag behöver ett annat verktyg om jag ska ner och titta i kupan för att inte störa för mycket så jag ändrar planen och tänker att jag är nöjd om jag får av foderlådan idag.

På foderlådan sitter det som ett litet fönster där bina kan krypa upp från kupan, runt och ner till fodret, skulle inte detta fönster finnas skulle många bin drunkna för att de är för åpna. 😀 Hur som helst så sitter det ett 40-tal bin där för att de tror att det kan komma mer mat den vägen, det luktar ju fortfarande socker! Så för att få ut de där bina så måste jag ta bort fönstret. Märk väl att det fortfarande surrar ganska så mycket omkring mig och mina bin som inte är jättevana med mig är lite irriterade. När jag tar tag i fönstret och plockar bort det så blir det en liten snärt och alla bin som satt innanför glaset flyger upp och undrar var som pågår! De får syn på mig och många går till attack. Jag hör hur det slår mot huvan. Jag bryr mig dock inte så mycket, jag har ju skyddsjacka och rejäla handskar så det ska vara lugnt men helt plötsligt så känner jag ett stick på låret! Fan! Jag har för tunna och tajta byxor på mig! Det är stretchjeans, hyfsat tjocka men gaddarna är tydligen längre än vad jag trodde! Jag sprutar hej vilt omkring mig med vattensprutan (vilken verkar ha tappat sin lugnande effekt) samtidigt som jag skyndar mig bortåt. Jag hinner få ett stick till på andra låret innan bina inser att jag inte längre utgör något hot och flyger tillbaka till kupan, bara några få fortsätter att cirkulerar runt mig.

Aj vad det svider. Jag kommer på att man ska skynda sig att dra ut gadden för att i änden av den sitter det en giftblåsa som just nu pumpar in gift i mina lår! Giftet gör så att sticket känns och kliar flera dagar efteråt, jag får tag på tyget i byxorna och drar utåt för att få ur gadden. Inte känner jag någon skillnad… Det dunkar på friskt men det lär det nog göra ett tag! Jag vänder mig om och ser att kupan står där utan tak, helt öppen för väder och vind och en massa bin som flyger runt den. Hur ska jag lyckas få på locket? Det är bara för mig att gå in och ta på mig rejälare byxor.

När jag kommer in kikar jag på låren, det ser inte så farligt ut! Jag var lite orolig då jag aldrig blivit stucken tidigare och har en viss förmåga att vara känslig mot det mesta men bin verkar gå bra! 😀 När jag kommer tillbaka ut så har bina lugna sig lite. De flyger runt mig när jag närmar mig men går inte till attack. Jag får på plasten och taket och lämnar sedan mina fascinerande husdjur ensamma så de får lugna ner sig och återgå till vad de nu höll på med innan jag kom dit och störde! Kupa nummer två får nog ha kvar sin foderlåda tills det att det är dags att behandla varroan!

Som planerat begav sig två bilar norrut igår för att hämta hem mina 4 kupor. Vi anländer strax innan 19 men det är fortfarande full fart i kuporna! Vi får helt enkelt avvakta! Det är en varm kväll… Vi plockar in foderlådor och bifor i bilen och står sedan och pratar om ditten och datten tills solen försvinner bakom grantopparna och då sätter vi fart! Rune skruvar fast skivor framför flustren som ska hindra bina från att flyga runt i bilen på vägen hem och sedan är det marsch in i bilen! Vi packar in oss och beger oss hemåt.

När jag kommer fram till första korsningen lyssnar jag förbryllat! Det tar några sekunder innan jag inser att det är bina i kuporna som klättrar på väggarna i kuporna, det liksom krafsar… Fascinerande! Det börjar mörkna. När vi kommer till första uppställningsplatsen så ser vi fortfarande vad vi gör och lyckas få kuporna på plats fort, av med skivan och så iväg hem till mig där de andra två ska stå.

De sista två kuporna ska stå på andra sidan vallen, upp mot ungskogen, tur att jag frågat sambon om lov att köra på vallen 🙂 genom grinden och sen får bilen nästan plöja sig fram genom återväxten av Kärringtand och Svartkämpar. Väl framme är det värre, nu är det typ kolmörkt! Det mörknar snabbt i augusti! Som tur är har pappa en kraftfull pannlampa plus att vi placerar ena bilen så att strålkastarna lyser på ramen. Efter lite bök och famlande i mörkret så är även de två sista kuporna på plats! Jag tackar pappsen för hjälpen och tar kväller.

Äntligen! Nu ska jag äntligen få hem mina kupor!

Pratade med Rune i går och han sa att Ljungdraget verkade ha slutat så nu fick jag komma o hämta dem vilken dag som helst! Vi bestämde preliminärt söndag då det såg ut och vara dåligt väder vilket är bra! Det betyder nämligen att de flesta bina håller sig hemma. De gillar inte att vara ute o flyga i regn, det kan man ju förstå! Tänk om man träffas av en droppe som nästan är lika stor som en själv! Då skulle jag också hålla mig inne! Nu händer det! Jag är alldeles pirrig! 😀

Nu har jag bestämt mig! I år ska jag satsa på bin och bli biodlare!

Förra året deltog jag i en studiecirkel runt biodling då jag tyckte det lät spännande och lärorikt. Inte att förglömma är ju diskussionen om att man gynnar mångfalden om man skaffar bin. Bina hjälper till att pollinera växter så att fler får chansen att mogna och sätta frö vilket gör att de kommer tillbaka. Toppenbra! Men konkurrerar man ut de vilda bina om man blir biodlare? Är det verkligen så att man snor all mat för att göra honung?  Detta tänker jag ta reda på!

Årets bikurs började i slutet av april och organisatör för den är Rune Olsson som har Reboda Honung, utanför Guldsmedshyttan. Han började med biodling i början av 80-talet och har i dag ett 40-tal samhällen. Han är med andra ord, enligt min mening,  mer än väl kvalificerad att bygga sin blivande kunskap ifrån!

Vi är totalt nio stycken personer i vår studiecirkel. Några har haft bin något/några år medans några, som jag, är nybörjare. Under första träffen pratade vi lite om varför man skaffar bin? Många har biodling som en bi-syssla (haha), några kupor hemikring, och har ett ”vanligt” jobb som de går till på dagarna. Andra gör det enbart för den biologiska mångfaldens skull.  Den tredje gruppen har biodling som yrke. (Det finns säkert många fler olika konstellationer men vi nöjer oss med dessa tre.) I Sverige finns det cirka 12 000 biodlare och ett hundratal av dessa personer bedriver biodlingen yrkesmässig. De bildar företag och har ca 200-300 stycken kupor.  Några 300 kupor kommer jag nog aldrig att ha men tanken är att biodlingen ska bli ett av alla ben jag har i mitt företag. Ett ganska så stadigt ben! 🙂 Var vi hamnar angående antal kupor återstår att se… Häng gärna med på min resa som biodlare!