Nu har jag bestämt mig! I år ska jag satsa på bin och bli biodlare!
Förra året deltog jag i en studiecirkel runt biodling då jag tyckte det lät spännande och lärorikt. Inte att förglömma är ju diskussionen om att man gynnar mångfalden om man skaffar bin. Bina hjälper till att pollinera växter så att fler får chansen att mogna och sätta frö vilket gör att de kommer tillbaka. Toppenbra! Men konkurrerar man ut de vilda bina om man blir biodlare? Är det verkligen så att man snor all mat för att göra honung? Detta tänker jag ta reda på!
Årets bikurs började i slutet av april och organisatör för den är Rune Olsson som har Reboda Honung, utanför Guldsmedshyttan. Han började med biodling i början av 80-talet och har i dag ett 40-tal samhällen. Han är med andra ord, enligt min mening, mer än väl kvalificerad att bygga sin blivande kunskap ifrån!
Vi är totalt nio stycken personer i vår studiecirkel. Några har haft bin något/några år medans några, som jag, är nybörjare. Under första träffen pratade vi lite om varför man skaffar bin? Många har biodling som en bi-syssla (haha), några kupor hemikring, och har ett ”vanligt” jobb som de går till på dagarna. Andra gör det enbart för den biologiska mångfaldens skull. Den tredje gruppen har biodling som yrke. (Det finns säkert många fler olika konstellationer men vi nöjer oss med dessa tre.) I Sverige finns det cirka 12 000 biodlare och ett hundratal av dessa personer bedriver biodlingen yrkesmässig. De bildar företag och har ca 200-300 stycken kupor. Några 300 kupor kommer jag nog aldrig att ha men tanken är att biodlingen ska bli ett av alla ben jag har i mitt företag. Ett ganska så stadigt ben! 🙂 Var vi hamnar angående antal kupor återstår att se… Häng gärna med på min resa som biodlare!